När det värsta har hänt.
Utom en sak. Hjälpt den unga mänska som miste livet till drogerna i helgen.
Och plötsligt är hela det där första stycket helt hopplöst, meningslöst. Värdelöst.
Visst vet jag logiskt sett,att jag gjort skillnad. Dels hör jag till de lyckliga som faktiskt fått höra det av såna jag mött och kunnat ge nåt , dels vet jag att saker jag gjort rimligtvis idag eller i framtiden kanske får någon att låta bli att prova, att må lite bättre, att välja nåt annat.
Men ändå.
Jag vet att man måste kämpa vidare, ännu hårdare. Men just idag känner jag mig så maktlös och värdelös och förbannad.
Förbannad på att det finns nåt sånt som droger. Förbannad på att mänskor får må så dåligt så man måste ta till dem.
Djävulen har gjort två genidrag i mina ögon. Dels har han övertygat folk om att han inte finns. Dels har han skapat droger.
Hur kan man rimligtvis vinna över nåt så ont?
Själen skriker av hjälplöshet, och ändå är det bara en bråkdel av angrundsvrålet från de själar, som sörjer mest idag.
Och varför kan jag inte göra nåt för att hjälpa dem?
Jag känner mig som den största svikaren av dem alla idag.
Jag står på barrikaderna, påstår mig vara en drogmotståndare, en som jobbar hårt mot detta.
Skitsnack. Ingenting har jag gjort som ändrar det faktum, att ännu en familj har drabbats av det som inte får hända. Och den smällen , den tar inte jag. Det är de som får ta den, de som lämnades kvar i spillrorna av ett liv.
Bryt ihop och kom igen, javisst. Men för varje gång det händer, blir jag lite mindre hel.
Vila i frid M.
Framåt för ett bättre Åland - Obunden samlings valprogram 2011
Vad har hon gjort egentligen?
Jag blev ju roligt nog invald i fullmäktige i Lemland, men blev snabbt på det klara med att ska jag få grepp om detta med politik, ska jag göra det från grunden.Så jag "volonterade" för kommunstyrelse-uppdrag ,och det har varit ett oerhört intensivt arbete.Men roligt. 3-4 timmar långa möten var tredje vecka, några heldags-möten varje år, massor med lagar och förordningar och förvaltningsstadgar att lära sig, och just förvaltning har varit en utmaning att lära sig. Nu kan jag en del, men långt ifrån allt.
Med styrelseuppdraget följde uppdraget att representera styrelsen i någon nämnd, s.k polytruck.jag har varit polytruck i socialnämnden och det har varit jätteintressant att följa deras arbete.
I kommunen har jag det senaste året haft uppdraget att sitta i byggkommitten för utbyggnad av skolans gymnastiksal, och det har väl varit den största utmaningen.Efter att kommunstyrelsen varit helt enig om hur vi ville att salen skulle se ut i storlek och utformning, fick vi i kommitten uppdraget att ta fram förslag, och så mycket skäll har jag aldrig fått för ett arbete.
Glad var jag att få vara med och påverka den här utbyggnaden som jag tycker är jätteviktig, men blev stoppad i affären och ställd tillsvars på föräldramöten och kalas, om varför vi ville ha en så liten sal när alla kommuninnevånare vill ha en stor. Ja jisses,vi ville ju bara göra en så stor och bra sal som möjligt för pengarna, men där fick vi. Nu är vi så långt komna i detta arbete att vi har fått in entrepenader och ska föreslå entrepenör till styrelsen.Det händer saker och det blir nog bra tillslut, men synd är det när man på byn får höra att man själv jobbat emot, och nån annan får äran för alltihop, när verkligheten är en helt annan.
Jag har det senaste året suttit i fritidsnämnden, men kan inte ta äran åt mig att ha åstadkommit så mycket där under året, däremot har jag ju i styrelsen gjort mycket för fritidssektorn, heltidstjänst för ungdomsledaren, pengar i Påse-projekt, basketplan,multisportarena , och en av mina ljsuare ideer tycker jag, kolonilotter i anslutning till äldreboendet.De är inte förverkligade ännu, men beslutet finns.
Jag har ju jobbat på landskapnivå också. 2008 tog jag plats i en kommitten för ungdomspolitiskt program, och det arbete vi gjorde då, la grunden för det som händer på ungdomspolitiska sidan idag.Fantastiskt kul att se effekter av nåt man startade upp för snart fyra år sen.
Det senaste ett och ett halvt året, har jag suttit i landskapsregeringens kommitte för alkohol och drogpolitik, och där har jag försökt föra fram en lång lista på åtgärder jag tycker behöver göras, men arbetet i gruppen har mest gått ut på att gå igenom det nuvarande handlingsprogrammet, och att höra folk från fältet för att få en uppfattning om hur situationen ser ut och vad som behöver göras.Lite besviken är jag, men en erfarenhet rikare.
Jag har ju också suttit i direktionen för Ålands lyceum, det har varit en helt ny erfarenhet för mig, men spännande att ha fått följa med omorganiseringen till Ålands gymnasium från insidan.
Det var mina politiska uppdrag.Förutom dem har jag suttit i styrelsen för hem och skola i Khs, suttit som vise ordförande och numer ordförande i Fri från narkotika, och de senaste två åren har jag haft ordinarie plats i partistyrelsen för obundna.
Sådärja. Alla mina uppdrag i en salig röra.De ideella har inget med politiken att göra, och jag hoppas att folk kan skilja dem åt.Själv gör jag allt jag kan för att inte blanda ihop dem.
Det kan tyckas mycket, men mitt viktigaste uppdrag är ju det som mamma. Och jag vet att ni undrar, för det gör alla om en mamma hinner göra annat än att vara just mamma - Jo, jag hinner med barnen också. Jag är tillochmed en bra och engagerad mamma. Sedär blev jag stor på mig i allefall. Men är det något jag är stolt över, så är det just min mammaroll, och den sköter jag efter bästa förmåga. Att jag tycker det är roligt att vara mamma gör ju saken väldigt mycket enklare, såklart.
Det här med påverkan.
Jag började inte med politik och satt och funderade på vad jag ska välja för hjärteområde. Det var de frågorna som drev in mig i politiken, helt enkelt. Men som kommunpolitiker har jag ju suttit och beslutat, och haft åsikt om allt från avloppsfrågor, detaljplaner, skolreformer, avfallshantering och skatteprocenter, för att nämna en del.
Jag tror bara inte man kan jobba i 110 för alla frågor, även om man är mer eller mindre insatt i dem.
Så jag fortsätter nog på mitt sätt ändå.
Och igår kände jag att jag fick utdelning för det. Det som kanske är en bagatell i vissas ögon, en ändring av tobakslagen, så att det ska vara förbjudet även att köpa ut till minderårig, och att inneha som minderårig, skulle behandlas en andra gång (av tre) i lagtinget. Nånting som vi i den parlamentariska grupp för alkhol och drogfrågor har varit eniga om att skulle göras, och som jag trott var en formsak, visade sig vara på väg att förkastas.
Dagen före fick jag veta att cebterns Henry Lindström aviserat att han skulle föreslå att förslaget förkastades i tredje behandling, och att centern och kanske en del av liberalerna skulle stöda det.
Eftersom jag tycker lagen är viktig, och jag jobbar preventivt med just de här frågorna, tänkte jag att nåt måste jag försöka.Så jag satte mig helt enkelt ner och skrev ett mail till var och en av dessa ledamöter, och förklarade vikten av lagen enligt mig. Nu vill jag inte inbilla mig att det var bara det som gjorde, att Henry drog tillbaka sitt förkastande, men från att varit emot på måndagen, så var det ett enigt lagting som klubbade förslaget i andra omgång.
Jag inbillar mig att jag kanhända var en liten liten del av det.
Och det visar ju ändå, att var kvinnas/mans åsikt räknas.
Och att man ju faktiskt, om man vill och försöker, kan påverka just sina hjärtefrågor.
Dagar man inte vill minnas, men måste.För dem som gick, och dem som är kvar.
11 september 2001.
26 december 2004.
11 februari 2007.
I den nötiga reklamen om semesterresor, tjatar Mads Mikkelsen om dagarna som gick, och dagarna man minns.
De här datumen hade gärna fått vara såna där som bara gick. Men det är de inte. Och av respekt för dem som gick bort då, och av respekt för dem som finns kvar, måste man minnas.
28 september 1994 väntade jag mitt första barn. Jag kunde inte jobba pga rygg-och höftbekymmer, så jag gick språklinjen på folkis istället. Morgonen den 28:e åkte jag till skolan som vanligt, men det blev ingen vanlig dag.Under natten hade passagerarfärjan Estonia sjunkit, och över 800 människor dött. Det gick en hel del estniska elev er på skolan, många av dem hade vänner och bekanta ombord. Jag minns att jag skjutsade en flicka, som jag inte kände speciellt väl, till sjukhuset i stan, för att leta efter sin bror. Ni kan tänka er den bilturen. Då tänkte jag, att det är mycket bättre att se katastrofer på teven, än att ha dem inpå en.
Den 11 september 2001 bodde jag i Flaka, och hade fyra veckor tidigare fått min lilla M. Satte mig på morgonen i soffan för att amma, slog på teven, och där satt jag resten av dagen.
När man i direktsändning kunde se det första tornet rasa, och visste att detta händer just nu, nu rasar det i denna minut över alla dessa tusentals mänskor - då visste man nog att det var en dag man aldrig skulle glömma. Inte var det mycket bättre att se katastrofer genom teverutan.
Den 26 december 2004 hörde jag om en översvämning i Thailand. Den mänskliga hjärnan trubbas av när den dagligen hör katastrofer, och min registrerade denna, och tyckte det var hemskt, men inte så att jag rusade till teven. Men under dagen hördes mer och mer, och känslan av att jag missat nåt, kröp längs ryggraden. Först på kvällen gick vidden av tsunamin (jag hade knappt hört ordet före) upp för mig, och dagen efter fick vi höra om familjen vi inte kände men kände till, som saknades, och den bekant som saknade sin fru och sina små barn.
Jag minns att jag tänkte, att de kommer för ofta nu, katastroferna. Vi hinner inte helna emellan.
Den 11 februari 2007 vaknade jag vid femtiden på morgonen av att telefonen ringde. Jag tror jag svarade på första signalen, ringer det den tiden , från en släkting, då vet man att det är illa. Min första reaktion när jag fick veta att L hade lämnat oss, var att sätta mig och vika tvätt.Nog visste jag då att den dagen skulle bli den som toppade listan av dagar man inte vill minnas.
Men man gör det ju ändå. Man minns dagarna, man minns vad man gjorde, och när det gäller 11 september, minns man bilderna som rullade gång på gång. Inte var världen alltigenom god innan, men den dagen försvann all oskuld och ingen kunde blunda för hur ond och förstörd världen och dess innevånare hade blivit.
För många blev det nog början på en vändning, en längtan efter att göra skillnad, och att göra gott.
Det måste vi fortsätta med. Av respekt av de som gick, och de som blev lämnade kvar.
Saker som kunde vara bra att få jobba för.Del 1
Här kommer de tre första punkterna på min "att göra lista":
1.Den psykologtjänst som inom Åhs inrättades för att 50% av heltid jobba med missbrukare ska ses över. I nuläget används tjänsten till andra målgrupper.
- Det här med psykiatrihjälp för missbrukare har varit en historia för sig. När jag började jobba med missbrukarfrågor fanns en regel som sa att man måste vara ren 2 år för att få komma till vuxenpsyk. Nu är man nere i (rätta mig om jag har fel) 6 månader. Man kan tycka att man måste vara ren så länge för att kunna tackla orsakerna till att man börjat missbruka, men samtidigt behöver man under sitt första nyktra år oerhört mycket stöd och hjälp. Man är nämligen tvungen att med nykter hjärna ta itu med allt det man gjort under sitt missbruk, och det är inte alltid trevliga saker. Att bearbeta såna saker, kan man behöva professionell hjälp med. Det är oerhört viktigt att den tjänst som är skapad JUST för missbrukare, också används för just det.
2.Övervakat elevhem för åländska studeranden från skärgården. Många skärgårdsunga flyttar till stan efter grundskolan. De flesta bor i privata hyreslägenheter, mer eller mindre utan vuxen översyn. Man kanske hyr rum av någon privatperson, men kan man kräva att i hyreskontraktet även ingår ansvar för den inneboende? Knappast. Det finns ännu ett år ett elevhem, men där bor mestadels ungdomar från andra ställen än Åland. Jag skulle vilja se ett studenthem för bara ungdomar under 18, i första hand skärgårdsunga. Studenthemmet skulle ha klara regler, kanske gemensam middag ibland och övervakare dygnet runt. För att göra det attraktivt för föräldrar, skulle drogpolicyn vara väldigt strikt, alltså man skulle inte tillåta festande på det sätt som har förekommit på elevhemmen hittills. Dessutom skulle boendet vara mycket förmånligt.
3. För att minska trycket på skolpsykologer/kuratorer /Bup, samt för att fånga in unga i riskgruppen för psykisk ohälsa, bör skolvärdar inrättas i landskapets skolor, samt en rekommendation om detsamma göras till kommunerna för högstadieelever. I GHS har man länge haft en skolvärd, i Strandnäs har man numer Marcus Svensson anställd (han har en annan titel, men ungefär samma funktion). Tanken är att ha en fältare fast i skolan, enkelt sagt. En som inte har samma auktotitära roll som en lärare, men som finns där och kan fånga upp de som driver omkring, som kan stävja bråkiga situationer, som kan medla, se till att den som behöver till kurator eller psykolog kommer dit i tid, nån som kan hjälpa och ge råd om allt från mobbning till läxläsning. Rätt utfört skulle detta ge mobbade en person att vända sig , det skulle främja integrering, minska bråk och vandalisering, ge ökad trygghet och viktigast av allt, fånga upp många ungdomar som mår dåligt, innan det gått för långt. Om jag skulle få genomföra EN enda sak när det gäller ungdomsfrågor, så är det utan tvivel denna, att alla skolor ska ha åtminstonde en skolvärd.
Min offentliga dagbok.Eller inte.
Jodå, det kommer en fredagsbok.Imorgon.
Känner mig inte upplagd för att utsätta mig för mer kritik idag. Är en tillräckligt dålig mänska ändå, verkar det.
Ni får en bild att titta på istället. Hur dålig mänska man än är, finns det alltid värre.Den här typen,tex.
Min offentliga dagbok. del 4 torsdag
07.00
- Första skoldan. Alla upp, alla på toaletten samtidigt, alla rosta bröd samtidigt. Känns bekant.
08.00
- De mindre sambosarna cyklar till skolan, gymnasisten kan, återigen, inte åka nån passlig buss så han liftar med Mor. Hinner prata lite skolgång och sånt på vägen.Tur det, visar sig vara en sällsynt upplevelse denna dag.
08.30
- Jobba jobba. Har oväntat bra koll på läget trots lite jobbande i veckan, planeringen har funkat för en gångs skull.Nästa vecka blir minst 50 timmars, men den dagen den sorgen.
14.00
- Tar pyttelite arbete med mig hem, vilket jag hinner göra undan direkt eftersom alla tycks ha intressantare saker för sig än att umgås med mig.Läser lite integrationslag i brist på annat kul.
14.30
- De små sambosarna på plats.Letar diverse bilder till planeringspärm, fyller i scheman och infopapper, och annat smått och gott pyssel. hänger lite byk, lagar lite tidig middag pga ett kvällsmöte.
16.30
- J åker på en fisketur med sin far, M äter 4 äpplen till efterrätt.Undrar om det är skadligt?
17.00
- Åker på möte i stan, inte mindre än två påföljande varann.bryter upp först av alla, men det lär komma fler möten att bevista.
20.30
- Soffhäng. Ingen orkar med nåt mer avancerat än så.
21.30
- Alla små smulor i säng.Hinner se gymnasisten en sväng och höra om skolan,har åkt om varann idag så det var ju trevligt att synas en minut eller två.
22.00
- slösurfar,läser kommunstyrelseföredragning,försöker översätta en projektplan från finska med google översätt, funkar fantastiskt dåligt.Struntar i alltihop och kollar Criss Angel, lösa sudoku och dricka te.
Jobbtimmar: 5, 5. (men så effektiva så de borde räknas som 8)
Tid med barnen: Ungefär fyra-ish.
Dagens höjdpunkt : Att skolan börjat.
Dagens lågvattenmärke: Att skolan börjat.
Min offentliga dagbok. del 3 onsdag.
07.00
- Jagar upp gymnasisten, funderar på att sätta mig och jobba, men trillar isäng en stund igen.Vaknar åter
09.00
- morgonkaffe,klistrar kuvert och skriver på föreläsningsmaterial.Läser en rps-rapport för att friska upp minnet (börjar jag bli gammal och minnessvag?)
11.00
- tar nyvaknade gullungar till stan för att köpa pennor,sudd och andra livsnödvändigheter till morgondagens skolstart.Efter mycket divlande inhandlas varsin elevkalender, eftersom "det blir mer ordning på läxor och prov, och man får bättre betyg". Om de fortfarande används när september kommer, ska jag äta upp min mössa.
13.00
- firar sista sommarlovsdagen med en glass på italienska glassbaren, skjutsar hem barnen och åker tillbaka till stan för ett möte på landskapsregeringen kl.
15.00
-Bla,bla,bla.Politik.
17.00
- Hemma och hinner plocka undan lite leksaker innan några eftersläntrande födelsedagsgäster tittar in.Fika, fika.
18.30
- Middag; pasta med baconsås, snart 12-åringen åker iväg med sin far en sväng, minstingen redovisar sin nya telefon och andra saker som en gammal mamma tydligtvis inte förstår om att vara 10årig tjej.
20.00
- Tar en promenad runt byn hela högen, med lekpauser vid skolan och dagis.Kollar in läget vid pallar-plommonträdet, får nog vänta ett tag ännu innan skörd.
21.00
-skurar upp och jagar isäng .Skriver en insändartext, går igenom jobbmailen och svarar på dem.Imorgon jobb på kansliet, är nog på tiden.
22.00
- svidar om till pyjamas, slösurfar och dricker te.Nattinatti.
Arbetstid: Rysligt lite, skriver 2 h i timlistan.
Tid med barnen: 9-isch.(förutom att en rymde iväg en stund på kvällen)
Dagens höjdpunkt: fikastund på stan,hejdå sommaren.
Dagens lågvattenmärke: Nja, svårt att hitta nån.Förutom att hushållspappret är slut, men det är ju värdsliga saker, sa Karlsson.
Min offentliga dagbok.Del 2 Tisdag.
07.30
- Upp å hoppa, kalasdag! Egentid med kaffemuggen, dukar frukostbrickan till födelsedagsbarnet.
08.00
- Väcker efter bästa förmåga gymnasisten, en stund senare snart-tolvåringen.Försöker samla ihop ett födelsedagsuppvaktningståg.
08.30 ca
- Uppvaktning av ett låtsasovande födelsedagsbarn med alltför många och dyra presenter. Om inte detta är kvalitetstid, så vet inte jag..
09.00
- Skjutsar gymnasisten (eftersom det inte finns busstrafik på kobben!) till skolan, åker via jobbet och hämat hem lite jobb.
Jobbar hemifrån till ca 11,inte helt ostört.
12.00
- fyller tårtor och glaserar kakor med födelsedagsM, stryker kalasduken, plockar fram lite porslin.Kastar varsin macka på¨ungarna i vetsakp om att resten av dagens intag kommer att bestå av socker,grädde och choklad nersköljt med Coca cola.
13.00
- Första gästerna anländer.Kaffe, tårta,ja ni vet upplägget.10åringen verkar nöjd med presenterna hittills.
14.30
- Åker till jobbet för ett styrelsemöte.Pga framförhållning minimalt med förberedelse, så här tidigt ska jag förbereda alla möten hädanefter. Klok styrelse sväljer i stort sett allt jag säljer in inför höstens verksamhet.Vilket betyder att...det blir mycket att göra på jobbet i höst.Tur att man kan vara ledig ganska mycket nu.
17.30
- Återvänder till kalasplatsen.Pga värdelösa kollektivtrafikförbindelser kommer gymnasisten, som skulla ha lagat mat, hem en halvtimme efter mig, så maten blir liksom mitt i kalaset sen.Tur att man känner alla gäster, de verkar ha öerseende med det.
Sammanlagt 18 gäster hinner vi räkna in, innan kalasbutiken stänger vid..
21.30
- röjer efter drabbningen, genomgång av presenthögen.
22.00
- Alla ligger och läser i sina sängar,otroligt nog.Egentiden rullar , ska ta en kopp te och läsa mig till sömns.
Arbetstid :knappa 3 h (men effektiva såna)
Tid hemma med barnen. Typ..9?
Dagens höjdpunkt : morgonens uppvaktning av prinsessan.
Dagens lågvattenmärke: att frysen stått öppen så glassen hade smält.Tur att det är nära till affären..
Min offentliga dagbok. Del 1.Måndag.
Första rapporteringen.
07.00
- väckarklockan brölar, sömnig egentid en halvtimme.Efter en mugg kaffe känns det riktigt mysigt med en tidig stilla morgon.Vet att DET går över efter en vecka, på sin höjd.
07.30
- Väcker gymnasisten, frukost på tu man hand = kvalitetstid.
08.30
- Skjutsar nämda skolelev till första skoldagen, grinar lite i bilen (när han stigit ur och inte märker det), åker till jobbet.
13.00
- passar på att slå två flugor på smällen, och skjutsa en eventuell power clubmedarbetare hem,och samtidigt prata i bilen, eftersom det ändå var på vägen hem för mig med.
13.15
- Hemma med barnen. Mellis, uppvisning av cykling utan händer, kalasbakning och dito städning.Besöker fb en stund.Städar gemensamt kaninburen (= M klappar kaninen, jag städar)
13.30
- Gymnasisten återvänder efter äventyr i staden.
16.40
- Matlagning med hjälp av J o. M, gymnasisten syns inte till (han kramar troligtvis om sin dator, som väl inte varit ensam såhär länge förut.)fb-surf.
17.00
- Middag. Kulinarisk stekt korv med gräddstuvad pasta. Möjligtvis kan jag bli anmäld för fantasilös matlagning, men det är ju ändå måndag.
17.30
- kan man kalla uppstädning av köket för egentid? Allefall blev jag riktigt ensam om det. Nåja, de hittade till diskmaskinen med sina tallrikar, efter lite vägledning.Alltid nåt. Kvällspyssel; kortspel,tre i rad, soffhäng i grupp.Bakar jordgubb och rabarberpaj.
22.00
- Sovtid för vissa, arbetstid för andra. Jobbar hemifrån 22-23.30.Surfar på fb och bloggen.
24.00 - Snark.
Summa arbetstid: 6 h.
Tid hemma med barnen : typ 8-9 h?
Egentid: 30 min. (plus tre besök på fb, sammanlagt 1 h 15 min.Det är väl oxå egentid va?)
Dagens höjdpunkt : Morgonfika m gymnasisten, kalasbakningen.
Dagens lågvattenmärke: Städa badrummet.
Min offentliga dagbok.
Jag hoppas ärligt på kommentarer, för frågan är alltså om jag spenderar för mycket tid på jobb och uppdrag, och för lite med mina barn.
Jag tycker ju att det finns två sorters tid att spendera med barnen.Dels "normaltid", ni vet när man är hemma, ibland gör man nåt på varsitt håll, ibland tillsammans.Där ingår tex städning (vilket vi alltid gör tillsammans) middag (vilket vi alltid äter tillsammans) , matlagning,läxläsning m.m.
Sen finns ju kvalitetstid,som kanske är svårare att definiera.Men i mina ögon är det när man antingen medvetet skapar ett tillfälle där man umgås med fokus på varann, som tex en spelkväll,en picknick osv.Dels kan det vara situationer som uppstår oplanerat, tex en biltur med bara ett av barnen, när an får tillfälle att diskutera sånt man inte gör när nån lyssnar.
Mina barn är alltså 10 (i övermorgon), 12 (om tre veckor) och 16 år.10åringen och 12åringen bor hos mig varannan vecka, 16åringen hela tiden.
Jag jobbar 30/vecka (i snitt) som verksamhetsledare, men jag bestämmer min arbetstid själv, så jag kan jobba 10 timmar en vecka, 50 timmar nästa.Jag hoppar in som lärarvikarie i stan, några timmar/dagar i månaden.
Jag har några politiska uppdrag, men jag har minskat ner på dem;
Kommunstyrelsen i Lemland (möte var tredje vecka)
Polytruck i Socialnämnden (ca 1 gång/mån)
Ledamot i fritidsnämnden (ca var 6:e vecka)
Ledamot i byggkommitten för Lemlands skola/gymnastiksal (2-3 möten per termin)
Ledamot i Lr,s kommitte för alkohol och narkotikapolitiskt program (ca 1 gång/mån)
Förutom detta, är jag ordförande i Fri från narkotika (ca 1 gång /mån).
Jag är föredragande tjänsteman när styrelsen på mitt jobb sammanträder (ca 1 gång/mån) och allt detta tillsammans ger ungefär 6 möten i månaden.När jag kan, styr jag mötena till de veckor jag har bara äldsten hos mig.
Som jämförelse kan jag säga, att när jag jobbade inom vården, jobbade jag i snitt 2-3 kvällar i veckan, alltså fler kvällar än vad som går åt till mina möten nu, dessutom tar inte alla dessa möten mer än nån timme. Jag är dessutom alltid ledig de helger mina mindre barn är hos mig.
Så ser upplägget ut, och denna vecka är ganska intensiv på mötesfronten, så jag tänkte börja min redovisning nu.
Det blir nånsorts timredovisning, men inte helt detaljerad.Egentid tänker jag inte specificera, men det kan vara allt från träning till fika med en vän.
Here goes,välkomna in och snoka.
Valfrossa!!
Vissa drabbas av os-frossa vart fjärde år, andra varje år i maj månad av ishockeyvm-frossa. Det finns de som börjar elda upp sig inför festivalsäsongen, eller kräftpremiären.
Jag tillhör den skaran som drabbas av valfrossa vart fjärde år.
Låter kanske inte så häftigt, men roligt är det. Vet att de närmaste 10 veckorna kommer att vara intensiva, fyllda av möten och kampanjer, och massor av diskussioner med folk.
"Varför hör man inget under de fyra år som gått, bara när det blir val?" säger folk ibland. Ja, ärligt talat, om jag hade kört en intensiv kampanj i fyra år skulle ni nog vara rejält trötta på mig vid det här laget, och hade jag haft en kortare kampanjperiod för säg två år sen, skulle ni ändå inte minnas vad jag sa.
Under de fyra år som går mellan varje val, jobbar man istället med de frågor man brinner för, i mitt fall mycket sociala frågor,ungdomsfrågor, utbildning och missbrukaromsorg.Och, som kommunpolitiker i allefall, allt möjligt annat också, från byggplaneområden till sopavgifter och allt där emellan.
Men det betyder ju inte att man pratar med folk om sin politik, och vad folk vill. Det gör man när man är ute och hälsar på arbetsplatserna, när man går på öppet hus i skolan, eller när man handlar mjölk i affären.
Men valkampanjandet är speciellt, och faktiskt riktigt roligt. Bara man kommer förbi den där inlärda spärren om att inte berätta för folk vad man är bra på. Om man söker jobb, måste man ju förklara varför just man själv skulle passa så bra för jobbet, så är det med lagtingsplatserna också. Men det är ett onordiskt beteende, och jag undrar ibland om folk tycker man är självgod när man framhäver sig i kampanjerna?
Fast det är bra mycket bättre att få röster på sin egen förmåga, än på andras misslyckanden.
Tycker jag allefall.
Och hur det än är med valkampanjandet, så tror jag folk är smartare än att de röstar på den som bjöd på mest korv, eller finaste ballongen.
Jag tror nog folk är smarta nog att rösta på nån de tror kommer göra ett bra jobb.
Jag hoppas innerligt att det är några som tror att jag kan det. Det tror jag nämligen själv, men jag behöver nog några fler röster, än den och mammas och pappas..
tackolov att man blev kvinna.
Det jag pratar om är en attityd mot omgivningen, som kan verka oskyldig, men om man blir utsatt för den dagligen, kan få vem som helst att tappa tron på sig själv.
Det handlat dels om alla män som skojar till det med "lilla gumman" uttalanden, som de tycker är roligt, men som alla som har nånsorts intelligens kan identifiera som en välkänd härskarteknik. Och ett tecken på att man ser ner på den man "gummar". Det handlar inte bara om just det uttrycket, utan alla uttalanden som ofta görs inför andra mänskor på nån annans bekostnad, under täckmantel att man skojar.
Att skoja är en sak. Att dra såna där "höhö"-skämt, gärna om kvinnor, inför andra män, är nåt helt annat.
Det kan handla om allt från kvinnor i allmänhet, "kärringarna i kaffekön är ju som ilskan bin, det gäller att hålla sig undan,höhö", till pikar till den egna partnern. " jag ska höra med regeringen, höhö".
Att överhuvudtaget skämta på andras bekostnad, kanske funkar om du är ståuppkomiker, men inte om du är en vanlig 40+ i en random folksamling nånstans.
Det handlar inte om att kvinnor, eller jag, är känslig.Jag har skinn på näsan så det räcker och blir över, jag kan säga ifrån när jag tycker det behövs.
Det handlar om, att man saknar respekt för medmänskor.Att man anser sig vara förmer kanske, eller försöka dölja att man inte är det?
Och största skuggan faller ju på dem själva. Finns det nåt mer gubbaktigt, än att dra "kvinnoskämt", eller gumma någon?
Pinsamt, det är vad det är.
Tackolovatt man blev kvinna.
jobb eller ledigt?
Man kan diskutera det gamla säget, arbete ger frihet. Jag har de senaste åren fantiserat om de 4 veckors semester, sån där som vanliga mänskor har, och tänkt att denna höst kommer att vara den piggaste nånsin. Och trots en otrolig värme, och det faktum att både hjärtat och barnen har förgyllt tillvaron, var det där med semester lite överskattat.
Låg i feber en vecka, och har haft så fantastiskt ont i lederna så att jag tidvis inte kunnat gå eller ens hålla i nåt. Har funderat över alla möjliga krämpor jag kan tänkas ha (men såklart inte kommit iväg till doktorn) men nu misstänker jag starkt att det var semestern som försvagade mig.
Jag blev nämligen genast bättre när jag började jobba...
Hjärtat som är lärare, påstår att han varit ledig så länge att han blir arbetsskygg.Ungarna, som är lediga lika länge, spenderar ungefär halva sin vakna tid med att klaga på att de har tråkigt.
Så är det så himla bra med det där lediga, sist och slutligen?
För mycket och för lite skämmer allt, sägs det ju, och det är väl sant.Bra med ledigt, men man uppskattar det mer, när det inte blir så ofta.
Så är det ju med det mesta, och därför var det riktigt trevligt att äta lunch på stan idag, vilket jag inte gjort sen i våras. Sen åkte hjärtat med mig ut för att leta efter gregersö lägergård, och konstaterade att utsikten ÖVER Möckelö är tusen gånger finare, än utsikten FRÅN Möckelö. Färjterminalen må vara en viktig tillgång, men vacker är den inte.
Nåja, nu är det dags att vara ledig igen i tre dar. Dels för att det verkar som om jag har mer övertid att ta ut än jag nånsin hade kunnat föreställa mig, efter lite felräkning i timlistorna. Dels för att det är omöjligt att få nåt gjort när alla andra som man vill ha tag på har semester.
Så imorgon blir det vikingaliv i Saltvik med barnen. Vilket också brukar uppskattas, det händer ju bara en gång i året.
