Att lova eller inte lova.

Jag är inte så mycket för nyårslöften.Jag sparar dem till hösten,förvandlar dem till vallöften och hoppas de ska hålla bättre än nyårslöften brukar..
Men jag tycker,för varje år som går, att man blir lite klokare.Får lite mer insikter,förstår saker lite bättre, förändrar sina värderingar en liten smula.
Eftersom jag så passligt fyller år i slutet av året, så sammanfaller nya år med ny ålder,vilket gör att det känns lite...tja, som man vänder blad på nåt sätt. Startar upp igen, men med nya förutsättningar.
Jag har en bra magkänsla för detta år.Jag hoppas och tror, som den optimist jag är, att det ska bli bra. Om man får välja mellan att tro det värsta, eller det bästa, väljer jag det senare. Det kanske slutar med en krasch, men man är åtminstonde glad under tiden :) .Kanske jag ska lova att fortsätta vara optimist?

Igår sa nån till mig, att "du är svår att leva upp till".I betydelsen järmföras med. Jag måste säga att jag har funderat jättemycket på det, för det var märkligt tycker jag. Jag ser mig inte som nån någon öht borde jämföras, eller jämföra sig själv med, utan snarare tvärtom. Jag jämför mig, mer eller mindre frivilligt, men en mängd olika mänskor hela tiden, allihopa bättre mänskor än jag själv, använder dem som måttstock för att ,inte tävla med dem, utan få ett mått på mig själv på nåt sätt.Alla olika roller man har, har man ju nån sorts förebild för. Åtminstonde jag. Nån som är en bra förälder, en god vän, en kunnig yrkesman/kvinna,en kapabel politiker, u name it.
Men att någon skulle använda mig på samma sätt känns smickrande såklart. Och på samma gång lite som om jag borde förklara att jag inte alls är sådär rysligt bra som jag är rädd att hon tror,utan bara ett helt vanligt, ynkligt litet knytt. Att det hon tror sig jämföras med är en illusion.

På min höggaträff för några år sen, diskuterade vi nåt liknande. vi konstaterade att alla hade nån de tyckte var coolare, smartare,sötare populärare osv.och att det gick lite rundgång i det.Det fanns inte en person som alla hade på "topplistan" utan A tyckte att B var cool,som tyckte att C var det, som tyckte att D var det,som tyckte att A var det. Typ. Och även då konstaterade vi att det var nåt av en illusion det där, med vilka roller och egenskaper man tilldelar mänskor i sin närhet. Kanske det säger mer om en själv än om dem?
En spännande tanke.

Jag skulle kuna lova att jag inte ska  tilldela folk roller de inte vill ha, kanske? Fast det kommer att bli jättekonstigt att gå runt och fråga alla. "Jag tycker du är en jättebra mamma, är det ok att jag tycker det?du får ingen prestationsångest eller så?"

Nä.Kanske det är bra att ha de där illusionerna ändå. Jag tror att man blir en bättre mänska av att umgås med mänskor som är bättre än en själv, som har de egenskaper man gärna vill ha själv. Det kan ju kanske smitta lite.
Även om det är en illusion.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback