Citas vrå

Under veckan som gått har jag flera gånger reagerat på situationer där medelålders män i mina ögon, gör bort sig utan att fatta det. Och fast jag VET att de flesta män är riktiga, vettiga män, så undrar man ibland om det är nåt virus som sprider sig bland männen? Och om det är oundvikligt att de blir så tröga som det verkar?
Det jag pratar om är en attityd mot omgivningen, som kan verka oskyldig, men om man blir utsatt för den dagligen, kan få vem som helst att tappa tron på sig själv.

Det handlat dels om alla män som skojar till det med "lilla gumman" uttalanden, som de tycker är roligt, men som alla som har nånsorts intelligens kan identifiera som en  välkänd härskarteknik. Och ett tecken på att man ser ner på den man "gummar". Det handlar inte bara om just det uttrycket, utan alla uttalanden som ofta görs inför andra mänskor på nån annans bekostnad, under täckmantel att man skojar.

Att skoja är en sak. Att dra såna där "höhö"-skämt, gärna om kvinnor, inför andra män, är nåt helt annat.
Det kan handla om allt från kvinnor i allmänhet, "kärringarna i kaffekön är ju som ilskan bin, det gäller att hålla sig undan,höhö", till pikar till den egna partnern. " jag ska höra med regeringen, höhö".
Att överhuvudtaget skämta på andras bekostnad, kanske funkar om du är ståuppkomiker, men inte om du är en vanlig 40+ i en random folksamling nånstans.
Det handlar inte om att kvinnor, eller jag, är känslig.Jag har skinn på näsan så det räcker och blir över, jag kan säga ifrån när jag tycker det behövs.
Det handlar om, att man saknar respekt för medmänskor.Att man anser sig vara förmer kanske, eller försöka dölja att man inte är det?
Och största skuggan faller ju på dem själva. Finns det nåt mer gubbaktigt, än att dra "kvinnoskämt", eller gumma någon?
Pinsamt, det är vad det är.
Tackolovatt man blev kvinna.